20/8 -12: Val av företagsform

En fråga har varit val av företagsform: AB, ideell förening, ekonomisk förening, stiftelse.

AB känns inte aktuellt, eftersom det per definition ska ha ett vinstsyfte. Det behöver inte gå med vinst, det är inte förbjudet att göra dåliga affärer, men det är en form som är skapt för den som i grunden har ett vinstsyfte. Syftet med Resursrike är ju uttryckligen inte att gå med vinst, utan att vara ramverk för ett gott liv för alla inblandade. Jag vill inte ha en organisationsform där ett årsresultat på 0 kronor i vinst och tio människor som mår bra kallas för ”dåliga affärer”.

Ideell förening. Men det är ju inte ideellt. Det är inte tänkt som någon hobbyverksamhet, det ska vara BÅDE till glädje och nytta/försörjning. Det är inte för att på sin fritid ha skoj eller vara snäll, utan för att genom det man faktiskt försörjer sig på, det som är ens dagliga samhällsgärning, sprida glädje, vänlighet och inspiration.

Så. Ekonomisk förening eller stiftelse. Jag har några smärtsamma erfarenheter från föreningslivet av ideella föreningar som blivit kuppade: några som har ett slags alternativ agenda mobiliserar starkt till något beslutande möte och tar på så sätt över makten/resurserna i föreningen och gör den till något väldigt annat än den varit. Därför har jag länge varit inne på formen Stiftelse: någon donerar en summa pengar och skriver en stiftelseurkund om hur pengarna ska användas, som sedan aldrig mera kan ändras. Om man har en väldigt starkt idéburen företagsidé kan detta vara en bra form, läser jag i en broschyr.

Men ändå. Till sitt väsen känns den här verksamheten inte som att den ska bestå av någon helik relik till stiftelseurkund skriven för hundra år sedan, utan av ett gäng Nu Levande Människor som tillsammans skapar det de behöver och längtar.

Så: Hur är det med risken för kuppning i en ekonomisk förening? Här är några svar jag fått när jag ställt frågan:

1. Det har jag aldrig hört talas om.

2. Jag vet inte riktigt varför någon skulle göra det, då blir man ju bara stående där med en massa praktiskt ansvar för verksamheten, det finns liksom ingenting att vinna på det.

3. Ekonomiska föreningar har ofta en skrivning i sina stadgar om att man ansöker om medlemskap, och att denna ansökan sedan prövas av styrelsen. Det kan också finnas krav på att man t.ex. ska ha arbetat i verksamheten exempelvis två år för att kunna ansöka. På så sätt är de som faktiskt är medlemmar kända för varandra, och har ett hjärteengagemang i verksamheten sådan som den är.
Nu är det dessutom så att om man bildar en ekonomisk förening (i motsats till andra företagsformer) så öppnas ett intressant sammanhang: kooperationens. Med samordnad rådgivning, utbildning, mässverksamhet osv. Och tävlingen Ostartat: en möjlighet att vinna ett startkapital på 100 000 kr + allsköns rådgivning.

Så. Ekonomisk förening får det bli. Så nu har jag frågat Sofia, min tilltänkta kollega, och Anders, min största supporter i tillvaron. Se där de första medlemmarna i den blivande ekonomiska föreningen Resursrike!

16/8 -12: CSES

Idag har jag varit på ett första rådgivningssamtal hos CSES, Centrum för Socialt Entreprenörskap vid Stockholms universitet. Wow! Vad mycket enklare, och verkligare, allting blir när man får bolla det med någon som vet nåt…

Budget, talade vi om. När vi satt där och talade om det kokade det liksom ner till ett antal konkreta frågor som det faktiskt är möjligt att söka ett svar på.

Ex: kolla med kommunen och ett antal privatvärdar om lokaler som finns, få en uppfattning om ett ungefärligt kvadratmeterpris.

Kolla med arbetsförmedlingen/försäkringskassan/stadsdelsförvaltningen vad man egentligen betalar för t.ex. en rehabiliteringsplats.

Fundera över möjligheter att starta i liten skala. Är det t.ex. möjligt att starta med bara en rehabgrupp vars arbetsuppgift är att planera och dra igång resten?

* * *

Personen jag träffade sade också att CSES inte är bäst på just sociala företag, det är Coompanion. Och nu har jag fått en tid hos dem fredag 24/8, så jag väntar tills dess med att börja försöka hugga mig fram i rehab-djungeln. De kanske vet vem jag kan prata med.

Om inkubatorn sade han att jag skulle återkomma när jag tagit reda på lite mer kring de här budgetgrejerna och så skulle vi titta på kriterierna. Jag har tittat på kriterierna, och jag tycker jag passar in väldigt bra.

Så nu är planen: Coompanion, några studiebesök andra sociala företag i Stockholmstrakten, och sedan utkast till budget.

 

13/8 -12: Första affärsplanen

På Almis hemsida kan man ladda ner blanketter för affärsplaner och budget, och så uppmanas man ha fyllt i dessa inför sitt första rådgivningsbesök.

Nu har jag laddat ner.

Hjälp! Hur i hela friden ska jag kunna räkna på allt detdär? Hur ska jag kunna uppskatta lokalkostnad om jag inte har en aning om var vi ska vara? Inte vet jag vad man betalar för en rehabiliteringsplats. Eller ens vem som betalar. Eller vem jag ska fråga. Vad kostar en försäkring? Det står att de fleta sociala företag startar som projekt med medel från t.ex. Europeiska Socialfonden, men hur får man sådana medel? Och om man får medel till t.ex. hälften av kostnaderna, vad gör man sedan? (Eller samtidigt? Eller innan?) – man kan ju knappast starta ett halvt företag?

Som så ofta i livet bestämmer jag mig för att göra det jag kan och släppa resten: Jag fyller i det jag vet (t.ex. vad jag heter…) och så fortsätter jag projektet med att försöka hitta rådgivning.

Jag är konstnär och eldsjäl. Jag har kraft, idéer, villighet att arbeta för min sak. Jag behöver komma i kontakt med andra människor som har t.ex. kunskap och erfarenhet av budgetar och bidrag.

Vi människor behöver varandra, det är själva poängen. Min gåva behöver berikas med andras gåvor för att komma till uttryck. Utan materiella resurser blir det inget av konstruktiva idéer. Detsamma gäller tvärtom också: Utan konstruktiva idéer blir det inget vackert av en hög pengar.

 

10/8 -12: Efter första bakslaget

OK. Nu måste jag bestämma mig. Antingen lägger jag ner det här, eller också går jag in för det.(dvs fortsätter att gå in för). Antingen släpper jag den här idén och ägnar mig helhjärtat åt någon av mina andra idéer. Eller också bestämmer jag mig för att fortsätta tro på dethär. Att helhjärtat agera som om det vore möjligt.

En huvudsak i mitt liv är att se till att inte gå omkring och syssla med att ”egentligen kanske ändå inte” göra det jag gör. Jag vill ta ansvar för att välja ordentligt. Antingen gör jag det, och då bär jag mig åt som om jag faktiskt gjorde det, som om det var möjligt. Eller också väljer jag bort det, tar avsked och vänder mig någon annanstans.

Antingen JA eller NEJ. Inte njaoeääh.

Så, Jannika. Hur ska du ha det. Om det nu inte blir det huset. Fel! NÄR det nu inte blir det huset. Ska du lägga ner, eller ska du välja att lita på att det kommer att dyka upp ett annat hus?

Jag vill välja att ha tillit. Jag tror på att det är meningen att jag ska göra det här. Jag tror att jag har något att ge världen.

 

Jag vill inte Jag vet inte om det kommer att bli det

8/8 -12: Huset

Nu har jag samlat allt mitt mod och övervunnit mitt motstånd mot att riskera att få reda på att huset redan är upptaget.

Ringde kommunen, bollades runt mellan olika förvaltningar ett tag, folk på semester, ingen verkade veta nåt. Till slut hade jag fått reda på tomtbeteckning och namnet på rätt person att tala med.

På nätet hittade jag en detaljplan över området, där det stod att man i det här huset planerade konferens-, café- och viss publik verksamhet. Perfekt! Kunde inte bli bättre!

Ett par veckor senare fick jag tag på rätt person. Som kunde berätta att huset sedan två år var utarrenderat till Ulvsunda slott, ett kontrakt på nio år som förnyas vart tredje. Jag kontaktade Ulvsunda slott och frågade om de hade några planer för huset. En vecka till innan mailet hamnat hos rätt person. Ett vänligt svar: Vi har egna planer för huset.

Hela resten av den dagen var jag som förlamad. Så himla ledsen och modfälld. Det tog ett par dar att hämta sig.

 

30/7 -12: Hitta rådgivning

Nu har jag mailat och bett att få komma på rådgivning:

- Nyföretagarcentrum, som arbetsförmedlingen rekommenderade.

- CSES, Centrum för Socialt EntreprenörSkap vid Stockholms universitet. De har en inkubator, där man kan få en egen arbetsplats i 4-6 månader och fri tillgång till rådgivning för att arbeta med sin idé. Å, hoppas!

- Coompanion, om man vill starta ett arbetskooperativ/ekonomisk förening. Vet ännu inte om det är grejen, men någonstans måste man ju börja. De har en tävling, ostartat, där man kan vinna rådgivning och ett startkapital på 100 000 kr!

- Almi. De har ett mentorsprogram som jag har anmält mig till.

Och så har jag beställt en massa broschyrer om socialt företagande från Tillväxtverket.

23/7 -12: Arbetsförmedlingen

Sofisam.se är ett samarbete mellan Tillväxtverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen med information kring sociala företag. Högintressant läsning!

Efter att noga ha studerat sidan beslöt jag att ett bra första steg verkade vara att träffa dem på Arbetsförmedlingen som har uppgiften att hjälpa människor som vill starta eget.

Jag blev mycket väl emottagen, fick all tänkbar uppmuntran och också råd om hur jag skulle söka mig vidare, så det var ett bra möte. Men:
Personen jag fick träffa visste just ingenting om socialt företagande, och hade aldrig hört talas om sofisam.se, trots att det var Arbetsförmedlingen själv som låg bakom, och trots att den just handlade om hjälp att starta eget.
Så jag visade och pekade, och frågade om jag kunde få delta i någon av de kurser eller mentorsprogram som beskrevs på sidan.
- Då måste du vara inskriven på arbetsförmedlingen.
- OK. Hur gör jag då?
- Ja, det är om du kan få ett intyg på att du har nedsatt arbetsförmåga eller nåt då.
- Men jag är ju jättefrisk!
- Alltså, om du ska skriva in dig här så måste du helt lägga ner din nuvarande verksamhet, och så får du 223 kr per dag. Så du förstår att det vill jag inte rekommendera.

Nej, det förstår jag ju. Mitt mål är ju att sprida mesta möjliga glädje, inte att frivilligt avsäga mig de möjligheter jag nu ändå har, och samtidigt skaffa familjen tillbaka i den fattigdom vi precis tagit oss ur.

Jag får hitta en annan ingång.

20/7 -12: Googling

När man inte vet var man ska börja är Google en vän i nöden.

Socialt företagande. Starta socialt företag.

Så nu har jag hittat sofisam.se. Tillväxtverket. Skoopi. Coompanion. CSES. Nyföretagarcentrum. Europeiska socialfonden. Allmänna arvsfonden. Almi. Och ett flertal sociala företag i stockholmstrakten.

Kära nån. Mycket det finns att veta!

18/7 -12: Domänen

Nu har jag suttit här med min dagbok och drömt. Funderade på tänkbara namn för en hemsida. Domänen fattighuset.se var upptagen. Så jag provade med alla möjliga domännamn, lattjade runt bara. Hittade kanske fem tänkbara. Tittade på listan. Det ena förslaget knäppare än det andra.

Fast kanske inte ändå? Resursrike var ledigt. Resursrike? Kanske det? Resursrike. Varför inte? Ja!

Nu har jag köpt domänen!

Det är det första jag gör i den yttre verkligheten (i den här omgången) som på något sätt utgår ifrån att det ska bli nåt. Som om det var nåt. Som om jag var nåt. Som om det var möjligt.

Man kan vara kaxig också om man inte känner sig sådan. Act As If.

 

15/7 -12: Nytändning för gammal idé

Precis hemkommen från NVC (NonViolent Communication) – festival, och jätteinspirerad. Har bl.a. stiftat bekantskap med mötesformen Open Space Technology, ett genialt system som möjliggör för massa människor att dela med sig till varandra av sånt de kan. Tänk om man kunde samlas ibland, kring olika teman, lära av varandra sådant man inte har råd att betala tiotusentals kronor i kursavgifter för, och samtidigt få ingå i ett sådant här levande kreativt sammanhang med andra som också vill utveckling, kommunikation, möte!

Sen var jag på kvällspromenad hemma i Stockholm. Vid Ulvsunda Slott, nere vid kanalen från Lillsjön, stod ett LJUVLIGT och alldeles tomt och övergivet hus.

Det var DÅ det sa Klick!

Jag har ju en gammal dröm sedan förut, Fattighuset. Att min uppgift på jorden är att göra Fattighuset till den vackraste platsen på jorden. En plats där vi som liksom blivit över i det här supereffektiva hightech-samhället kunde samlas, skratta, hjälpas åt och ha kul i former som inte förutsätter att man har massa pengar, är snabb som ögat och har vinstmaximering som sitt huvudsakliga intresse i livet.

Här var nu Huset! Tänk ett café där, och så en massa Liv, Kreativitet, Kultur, Lärande, Delande!

Och Här är jag! En människa som har kraft, tid, kärlek och glädje så det räcker för mer och fler!

Förra varvet, när idén om Fattighuset kom till mig, befann jag mig i en ganska pressad livssituation, ensam med tre barn, inget nätverk, lågavlönat slitsamt deltidsarbete i vården. Efter några försök landade projektet i en pärm i bokhyllan. Men nu – Nu har jag tid, och kraft. Nu är jag inte längre ensam och förtvivlad. Nu har jag möjlighet att satsa min själ i detta, precis så som jag drömt om!