17/9 -12: Nähä.

Vårt tävlingsbidrag gick inte vidare.

Först var jag liksom förlamad. Jag trodde faktiskt att det skulle göra det.

Sen var jag ledsen. Tog en svängom i gamla känslor av utanförskap, oduglighet, skam och misslyckande.

Nu… ja… Vad ska man säga. Nähä, liksom. Det är väl inte meningen då?

Ett par dagar vistades jag i ett slags dimma. Och nu – det är knappt så det låter trovärdigt när jag påstår att det är helt OK för mig. Det finns en Gud och det är till all tur inte jag. Det är min övertygelse att det finns en kraft som är bättre än jag på att styra och ställa med Världen, min uppgift är bara att i varje situation jag möter göra det bästa jag kan, och sedan släppa resten.

Så just nu har jag möblerat om på prioriteringslistan. Resursrike har fått maka på sig, från en ganska framträdande position till en mer undanskymd, en bra bit längre ner.

Det är så med drömmar, tänker jag. Det gäller att leva dem, hålla liv i dem, göra vad man kan för dem – och lämna resultatet åt en högre makt. Det kommer att bli precis så som det ska bli. Det finns inga drömmar som dröms förgäves, inget steg som tas förgäves när man följer sitt hjärta.

Det vet jag, av erfarenhet. För det mesta upplever jag det. Och när jag inte upplever det väljer jag att tro det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>