Sångstund på padda

Jag brukar vara där en gång varannan vecka. Gå runt och ta i hand, se i ögonen, säga deras namn. Sedan brukar vi sjunga tillsammans. En gång jag seglar i hamn. I natt jag drömde.
Nu får jag inte komma dit. Men jag har en bundsförvant där, Sandra, som är aktivitetsansvarig på boendet. Tror du inte att det skulle gå att få till det digitalt på något sätt? Jo, kanske. Man kanske kunde ha dig på padda? Ja!
Så vi provar. Zoom. Minsann! Sandra skickar runt paddan vid kaffebordet. Hej, Nisse! Hej, Elvira! Ååå vad roligt att se er! Titta, det är Jannika, som brukar vara här och sjunga för oss. Jag ser deras misstrogna ansikten spricka upp i leenden. Någon pekar. Tittar upp. Skrattar. Ja, visst är det konstigt! Ska vi ta En gång jag seglar i hamn? Jaa! Och så sjunger vi. Rummet skimrar.

Man kanske kunde koppla paddan till TVn? Titta, nu funkar bilden, men det hörs inget. Jag ska ringa IT-avdelningen. Jag ska prova med den här bärbara högtalaren.
Till slut har vi fått till det! Sandra har samlat ett gäng runt stora TVn, vi vinkar till varandra, haha, tänk, här sitter vi och vinkar till hon i TVn! Jag har aldrig sett en så glad människa, säger Nisse. Jag blir ju så glad att se er! Å vad jag har längtat! Ska vi ta Min älskling du är som en ros?
Så säger Sandra plötsligt: Nej nu tror jag nästan att vi måste ha lite choklad till det här, tror ni inte det? Jag går och hämtar, jag har lite här i ett förråd. Så lutar hon sig fram mot TVn och viskar: Kan du underhålla dem en stund, jag måste gå och hämta Elvira, hon gick iväg ut i korridoren…

Jaha. Här sitter man i en TV-apparat 50 km bort och ska hålla reda på ett gäng ljuvliga personer med demens. Bara att hugga i. Å, choklad, vad härligt, då tänker jag på den där låten Grabben med chokla’ i, kommer ni ihåg den? Ja, Ernst Rolf. Den tar vi! Vi tar den. Fortfarande ingen Sandra. Kanske nån mer Ernst Rolf-låt, Bättre och bättre dag för dag? Kvinnan bakom allt?
Till slut kommer Sandra och Elvira med chokladen. Sandra bjuder runt, smaka på den där röda, den är god, jag tror den är med nougat. Jag har aldrig sett en så glad människa, säger Nisse. Så avslutar vi med I natt jag drömde.

Det här inlägget postades i musikmöten i coronatid och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *